Jag får svindel av tiden som går
En dag på landet. Vi vaknar sent och äter frukost i lugn och ro. Min fru tar en sväng till en handelsträdgård, dottern vill åka med så jag och sonen är kvar. Han vill helst umgås med sin IPhone men jag låter honom inte göra det utan tar med honom på en promenad till granngården för att köpa färska ägg från deras frigående höns. Det blir en fin stund. Han berättar om saker han sett på internet. När vi kommer fram till det öppna fältet med raps säger han att det är så skarpt gult att det ser datoranimerat ut. Himlen är mörkt blå, regntung som kontrast. Det är vackert. Vi köper 18 ägg, gröna, bruna och vita och betalar med swish i boden. Sedan tar vi en omväg hem, plockar en bukett liljekonvaljer och pratar om mobiltelfoner. Jag hjälpte både honom och systern att installera Instagram igår. Jag fann inga tillräckligt bra skäl att säga nej. Sonen visste på en gång vilket användarnamn han ville ha. Inte dottern. Jag föreslog @druttensgeneral. Hon bara tittade på mig. Nu har jag själv tagit namnet till den här bloggen. Svårt att ogilla, Druttens general. Äldsta barnet, min bonusson, är kvar hemma i stan. Så mycket tid har gått sedan vi började hyra torpet. Han är ju snart vuxen goddamnit. Sådana tankar har poppat upp mitt huvud hela dagen. Barnen börjar bli stora. Jag och Helene blir äldre. Mina föräldrar blir äldre. Åren går och trots att varje dag har sina jobbigheter och kräver ansträngningar och förberedelser så känns det ändå som om man inte hinner med. Det ger svindelkänslor. #torplife