Blue Birch

En blogg om musik.

Det var 1979 eller 1980. Jag var sex eller sju år gammal. Mina föräldrar hade köpt en LP med smurfarna och spelade den på pappas dyra stereoanläggning i källaren. Mamma ropade efter mig. “Stefan, de sjunger om astrosmurfen! Du gillar ju astrosmurfen!” Jag sprang ner i källaren för att lyssna. “Åh astrosmurf, åh astrosmurf, rymden är så stor!” Och så: “Saft! Saft! Hallonsaft! Bättre saft har ingen haft!” Jag minns texterna än idag.

Men det fanns en annan låt på den skivan som berörde mig, en instrumental låt som kallades El Smurfo (Tidal; Spotify).

El Smurfo var en cover på El Bimbo, en hit från 1974 av den franska eurodisco-gruppen Bimbo Jet (Tidal; Spotify).

Jag minns den som en av mina allra tidigaste starka musikupplevelse. Det var någonting i den låten som berörde mig. Och den berörde visst andra också; den var en hit två somrar i rad på 1970-talet och det har gjorts otaliga covers på den. Och skivan Banarne i smurfland (1979) är en av dem.

Än i dag blir jag berörd av låten när jag lyssnar på den. Till och med den syntblippiga smurfversionen med speedad kör. Barndomens musik sitter djupt.

För 15 år sedan, efter att jag läst ett år på Musiklinjen vid Folkuniversitetet i Umeå, hade jag planer på att starta en ensemble med flera av mina studiekamrater. Vi skulle ha spelat jazz med förgreningar in i folkmusik och blues, mycket egenskrivet material. Och det var där jag kom på namnet Bluebirch som jag idag har som användarnamn runtom på internet (till exempel MuseScore, Mastodon.Art och GitHub); blues är blå och jag är Björk: Blue Birch Band.

Och nu blir det också en blogg och jag tänker skriva allt möjligt om musik, eftersom det trots allt är mitt största intresse och min livsnerv.