Satte bilbatteriet på pakethållaren och cyklade hem
Bilen gick inte att starta, berättade min fru på telefon. Jag var kvar i Stockholm och skulle inte ut till landet förrän på kvällen, men att jag skulle kunna få igång bilen, nej. Vi enades om att det verkade vara batteriet och att Raggar-Nicke skulle kunna hjälpa. Hans garage är granne med stugan och han har ryckt ut förut. Jodå, han hade en laddare som han kunde komma över med till min fru. Jag berättade om upplägget för henne och återgick till jobbet samt planerade för att hinna handla det viktigaste i samband med att jag tog mig Centralen. Det fick bli buss sista biten ut till torpet istället för skjuts. Lyckligtvis fanns det en som tajmade tågets ankomst till Katrineholm.
Resan gick bra. Och laddaren var inkopplad när jag kom till torpet. Många timmar senare hade dock inget hänt vad gäller möjligheten att starta bilen. Vi behöver den här ute. Det här var ett problem.
Morgonen efter tog jag cykeln till Katrineholm. Drygt en och en halv mil till Biltema, sedan samma sträcka tillbaka med ett nytt batteri på pakethållaren. Allt som allt tog det cirka två timmar. Betydligt snabbare än om jag skulle ha tagit bussen. Där snackar vi flera timmar mellan avgångarna. Jag fick motion, det blev en klimatsmart leverans av batteriet och jag slapp ringa in skjutshjälp i onödan. Dessutom kändes det ganska kul att stå på Biltemas parkering och sätta fast ett bilbatteri med spännband på herrcykelns pakethållare och sedan målmedvetet cykla därifrån. Folk som bor en kilometer bort åker dit med bil för att köpa billig korv med bröd. Not me.
Hemma igen krävdes lite uppfinningsrikedom för att skruva bort det gamla batteriet. Jag hade inte rätt verktyg och trodde att jag skulle behöva raggarhjälp igen. Men efter att ha kombinerat en skiftnyckel med en skruvmejsel lyckades jag få bort skruven som satt en bit ner i motorn. Lyckan när bilen startade på första försöket. Mission accomplished.