Regn på utsidan och insidan idag. Ställer om efter att ha flyttat till en ny lägenhet mitt i city. Ser att mitt förra inlägg från december delvis handlade om att jag var sjuk och historien upprepar sig: sedan i tisdags eftermiddag har jag haft en förkylning som först idag börjat släppa på riktigt.
Nu var inte poängen med inlägget att fastna i mitt mående utan att konstatera att jag lever på en ny plats. I samma stad visserligen men jag har lämnat dess utkanter och placerat mig i mitten, alldeles bredvid ån och ett stenkast från slottet. Jag när inte längre några större förhoppningar om någonting men kan samtidigt inte annat än hoppas att denna förändring leder till något gott. Inte för att det var dåligt förut, inte alls. Men en viss leda hade infunnit sig, en slags stillhet som inte när och som lätt odlas när människan bor på en plats som bara handlar om just det, att bo och ingenting annat. En plats utan dynamik och rörelse, kreativitet och överraskningar.
Här däremot rör sig vattnet ständigt utanför vårt fönster, bilar och cyklar passerar, fotgängare går över bron eller genom parken. Går vi ut händer det något.