Språkspel

Känt här och väl vedertaget är, att friska höjder hjälper växter. En ser där fritt i alla streck, då starka vindar skrämmer dis, och skämmer hår och panna. Men lyfter du mig, har du bestämt allt, för känt är, att höjd mäts från hjässa till avstamp.

Jag litar inte på handtag. Jag hålls hellre om kroppen, där jag antas andas.

Jag hatar allt jag ser.

Hjälp mig hjälpa dig, att lämna mig ifred. Du är ju mitt livs kärlek, men inte min. Så glöm aldrig, att du är sämre än vad du tror, och göm aldrig, att du kan mer än vad du förmår, för känt är, att försöken duger inte.

Jag skriver mina ord, bland raderna i gamla verk - som placeras bland otaliga andra - i hopp om att utreda, vad som kan uträttas, i timmarna mellan nu, och nästa andetag.

Jag får inte nog, av att ingenting göra, när jag ändrar mig så snabbt, att jag alltid har fel.