Språkspelet ger sig till känna när min värme tycks släckt av allmänretoriken

Djävulens juridik, vilken självklar brist, att min kärlek följde din kropp, att jag älskade nåt som dog.

Jag älskar dig, som jag vill att du visste, genom dina varmaste, genom dina ensamma stunder, dina oupplevda döda tomma – så många. Älskar dig uppfylld av all trygghet jag annars inte kan undvara.

Jag blöder bort mina gifter, Och älskar dig med en klar värme – den som ändå suddar bort den skarpaste skärpan, och alla agenser i periferin.