Där är den, guldish Coronabron Sprider smittan från Södermalm Kom i stål från Kina
I’m still looking around and now it’s 2025
Där är den, guldish Coronabron Sprider smittan från Södermalm Kom i stål från Kina
Det är onödigt att påpeka att det är märkliga tider som råder. Allt hamnar i skuggan av corona och det gäller att hålla huvudet kallt och ta fasta på alla små glädjeämnen som finns. Själv är jag glad för att jag igår tog den lediga dagen i akt för att köpa de datorer till tvillingarna som de fått julklappspengar till av C och N. Sällan har timingen varit bättre. Jag har mycket stor acceptans för dataspel för tillfället. Tvillingarna är risiga och lär inte gå till skolan på flera dagar. Jag och H kommer båda att jobba hemifrån hela veckan. Ja ni fattar.
Lördag är alltid en utmaning och i coronans Stockholm större än vanligt. Men idag hände det otippade. Calle hörde av sig och frågade om jag ville med ut och springa, precis i rätt tid kom sms:et, i den där stunden man känner att man måste göra något ni vet. Det blev en utmärkt runda. Vi sprang genom Henriksdal och i våra ansikten sken solen. Vi pratade om viruskrisen, de långsiktiga effekterna på ekonomin och arbetslösheten och vad vi kan tänkas stå inför. Långt ifrån unika samtalsämnen denna helg, men viktiga och intressanta. Jag har läst två bra artiklar med coronakopplingar idag som jag tipsar vidare om. Dels Johan Anderbergs kulturessä i Sydsvenskan, dels Marianne Sundholms kommentar i Yle
Ett exempel på när stadsplaneringen strider mot folks beteende. Det är här man vill parkera cykeln, men finns det några cykelställ? Nej, det är en bit bort och alltid överfulla.
Jag tog tvillingarna till stadsbiblioteket idag. Gunnars Asplund rotunda. Där är vackert. Det tyckte barnen också. De lånade varsin bok. Vi bad om hjälp och tipsen blev så bra att båda satt kvar en stund och läste. Fantastiskt.
Solen sken och vi drog ut på promenad. Vid Hammarbyslussen kom ett jättestort skepp som själv fyllde hela bassängen. Vi tittade en stund, en hel hög med folk hade stannat för att få se det glida in under den öppnade bron. Sedan gick vi vidare till Kajsas vid Barnängsbryggan och käkade glass och drack kaffe. Det såg ut att vara aktivitet i Hammarbbacken på andra sidan vattnet och det slog mig att det var längesedan jag sprang där.
Pikachu Detective var inte så fantastisk som jag trodde. Den var inte heller så fantastisk för ungarna på grund av överjobbad handling. Men de gillade den ändå. Bäst är att Pikachus röst görs av Deadpool-skådisen Ryan Reynolds.
Jag har jag varit på mitt första Business Arena. En jättelik konferens för folk i fastighetsbranschen, med seminarier, paneldebatter och mingel. Tusentals personer i Stockholm Waterfront. Montrar, olika våningar, handskakningar och ett ständigt myllrande. Det är lätt att känna sig lite vilsen men jag tycker att dagen blev bra. Jag lät mig inte stressas, hann både prata med folk, skriva ett par grejer för webben, göra några enkäter och sköta kommunikationen med övriga i redaktionen. Min kollega Sverrir Thór spelade in tre olika podintervjuer i Fastighetsnytts lounge och imorgon är det min tur. Då blir det podpremiär för mig då jag ska intervjua författaren till boken Den ineffektiva byggbranschen, Mikael Anjou.
Under förmiddagen gick jag på ett arkitektseminarium och där var Mark Isitt moderator. Vi fick en trevlig pratstund efteråt. Han öppnade hårt med att slå fast att “Stockholm är så värdelöst på offentliga miljöer” som den göteborgare han är. Dock numera Köpenhamnsbo. Jaja. Per Ankersjö hann jag också hälsa på, samt Kent Persson, Charlotte Nilsson, Joakim Larsson, Tatjana Joksimovic och några till.
Det är så gott tillsammans.