Det är oroliga tider. Man ska vara glad för allt som trots allt är bra.
Nu kryper det på mig
Jag börjar känna mig förkyld och hostig. Det är väl min tur antar jag. Det vore ju för bra för att vara sant om jag skulle klara mig helt utan symtom när alla andra i familjen varit sjuka.
Arbetsveckan började intensivt med den trevliga effekten att att göra-listan faktiskt blev kortare. Eller rättare sagt, jag kunde bocka av några grejer innan nya lades till.
Viktigast i morgon är att vi bränner av vem som vinner Årets Bygge 2020 på [Byggindustrin.se klockan 12.00] och nu verkar alla bitar vara på plats. Kollegan Mattias har gjort ett hästjobb med film och grejer.
Mindre bra är att coronakrisen slår obönhörligt mot både människor och näringsliv. Bonnier News kommer att vidta åtgärder för att dra ner på kostnaderna och det är bara att hålla tummarna för att det inte bli långvarigt.
Det är oroliga tider. Man ska vara glad för allt som trots allt är bra.
En dag och taget och allt det där. Ute är det vår och sol men ingenting är som vanligt. Min fru har varit dålig i två veckor, yngsta sonen hostar fortfarande och alla i familjen har varit hemma i en och en halv vecka. Men två av barnen har tagit sig igenom den här sjukdomen som kanske varit covid19 men som vi inte vet säkert. Hur som helst väntar minst ännu en vecka av hemmajobb.
Det är bara att jobba på. Det finns ändå något trösterikt i att man inte är ensam. Vi fick bra respons på den efterlysning vi gjorde på Fastighetsnytt och Byggindustrin och det säger väl något om att vi alla har behov av att dela med oss av hur det känns.
Veckan som kommer lär dock bli lite speciell. Redan imorgon väntar samtal med facket om anpassningar till det svåra läge som pandemin för med sig. Förändring är det nya normala inom mediebranschen men just nu händer det lite för mycket på kort tid. Svårast är det för den så kallade live-verksamheten, men konferenser, nätverksmöten och föredrag inför fysisk publik. Om det inte visar sig under våren vilka som står pall så kommer det att göra det i höst. Det är både en och två och tre evenemang som ska tryckas in under höstmånaderna som från början skulle ha genomförts typ nu.
Vi jobbar på som sagt.
Brorsan och hans sambo har det ändå värre. De är instängda i en lägenhet på Mallis med en tvååring där det råder utegångsförbud på riktigt.
Jag hoppas innerligt att Sverige kommer att belönas för sin mjuka linje både vad gäller dödsantal och räddade arbetstillfällen.
Parkeringarna längs Södermälarstrand är tomma på grund av corona.
I morse gick jag till utegymmet i Tantolunden. Det var krispigt. Ett tunt lager is på viken. Nere vid Sockerbruksgränd fick jag en notis i telefonen. En amerikan frågade om en bild jag lagt ut på Mastodon. Den föreställde spårområdet här i vårt kvarter. Han undrade var den var tagen. Jag sa som det var och undrade vad han skulle lägga in i ”Södermalm, Stockholm, Sweden”. Kanske har han läst något om det, kanske inte. Hur som helst fick det mig att se på närområdet med en besökares ögon. Årstabroarna i solen. Fan så nice.
Nytt avsnitt idag. Kanske det svagaste hittills. Men en bra brygga till nästa.
Karaktären Forest vill man ha mer av, bara salladsscenen gör det värt att se första avsnittet. Jag tror också att Lilys granne uteliggaren kommer att spela en viktig roll framöver.
Katie är ett mysterium som vi börjat få veta lite mer om nu. Det var kanske det viktigaste med avsnitt fem.
Plus ett par saker till men jag skippar med tanke på risk att spoila.
#devs
Jag mår inte bra av att behöva vara inomhus så mycket. Och även om det går förvånansvärt bra så blir arbetsdagarna liksom tyngre än vanligt i och med hemmajobbet. Jag är inte förbjuden att åka in till jobbet men barnen och min fru är sjuka så det vore djupt oansvarigt. Jag håller mig alltså hemma. Men för att behålla någon form av skillnad mellan arbete och fritid, och för att markera att arbetsdagen börjar, så försöker jag komma ut på morgonen för ett promenad och lite utegym. Planen är att snart börja springa igen så snart familjelogistiken tillåter.
Det är sol ute i dag. Och det är snart helg igen. Två saker att glädjas åt.
Jag är lyckligt lottad, tillhör ingen riskgrupp och kan jobba hemma. Jag upprepar det för mig själv så att jag inte får för mig något annat. Jag har ingen rätt att klaga. Det jag ska fokusera på är att känna tacksamhet och visa uppskattning och stöd för alla som jobbar inom sjukvården och andra samhällsbärande yrken. Jag känner flera. Ni är värda er vikt i guld.
Min pappa fyllde år i dag
Vi ringde och sjöng, jag och barnen. Helene var med i bakgrunden men hon sjunger aldrig. Jag och syskonen köpte ett presentkort på Adlibris, en coronapresent som inte kräver inköp i fysisk butik. Var det nu skulle ske förresten. Bokhandeln i stan har lagt ner, som en följd av just e-handeln.
Det gick i dag med. Jag hann göra det jag var tvungen att göra och känner en grad mindre stress inför imorgon än vad jag gjorde inför i dag. Man får glada allt som är positivt just nu.
Dottern och hustrun är klart piggare i dag och yngsta sonen är i alla fall inte sämre. Den äldsta är snart redo för skolan igen, det måste bara gå ett betryggande antal dagar först.
Jag har hittills stått oberörd av sjukdom och hoppas att det förblir så. En gammal kollega föreslog att det borde bedrivas forskning på mig om jag kommer att klara mig igenom detta utan att smittas. Dock vet vi ju inte om det är corona som snurrat här hemma, det kan lika gärna vara vanlig influensa eller något annat skit.
Det är en utmaning i sig att jobba hemifrån. När alla övriga familjemedlemmar är sjuka och en själv har väldigt mycket att göra och måste hålla deadlines varje dag, är det en prövning.
Jag försöker att andas långsamt, ta en sak i taget och blicka bara så mycket framåt som jag måste. Alltför långa perspektiv nu gör att allt känns värre.
Det är kris i landet Sverige. Det är också kris i hela Europa och i federationen EU. I Stefan Löfvens tal till nationen ikväll var det bara nationen som gällde. Vad vi tillsammans i Sverige behöver göra för att klara coronakrisen med så få förluster som möjligt.
Jag tror att Kjell A Nordström, ekonomen med de stiliga brillorna, har rätt i att globaliseringens period kommer att övergå till en annan, mer nationalstatsvurmande.
Erik reagerade starkt på Löfvens tal..