Went to one of Stockholm’s skateparks today with daughter. We took our bikes just me and her. No one else wanted to go. I don’t skate myself but I like that she does. I want to encourage her.
My cousin called me during the ride. He and his daughter came along. The girls had a great time and me and my cousin got a chance to drink coffee and hang out for a couple of hours. We talked about work, politics and the latest news about Bulletin.nu. We had a great time. It was exactly what I needed. One of the greatest dangers with this pandemin is that you stop seeing friends and family and never do anything fun together with other people.
The vaccinations in Stockholm aren’t going as fast as predicted. Today’s backlash when it comes to Astra Zeneca will slow down things even more. This is the biggest news story right now, when all Swedes aged 18 or more will get there vaccine. The plan is that all adults will get their vaccine before June 30, but that’s starting to feel way too optimistic. But all we can do is wait and see.
One good thing is that spring is coming. The light in the morning, the smell of things waking up outside and that buzzing feeling in your body telling you things will be better. I love springtime. It’s actually better than summer.
En intensiv arbetsvecka är över. Igen. Det tar på krafterna att ha ansvar men det är lärorikt. Det är ett jobb att leda nyhetsarbetet på en redaktion och ett annat att vara chef inne på det stora mediehuset. Ibland har de två olika rollerna väldigt lite med varandra att göra, trots att det är en och samma tjänst. Det kan ge huvudbry. Och huvudvärk. Men också lärorikt som sagt.
För att starta helgen gjorde jag något mycket ovanligt den här våren. Jag gick ut på krogen för att träffa mina två bästa vänner. Vi satte oss på Babylon, hipsterstället vid Björns trädgård, för att dricka några öl och käka veganska polska piroger. Babylon var ett av de ställen som miljöförvaltningen i Stockholm tvingade att stänga nyligen för att deras coronahantering var bristfällig. Där hade varit alldeles för mycket folk.
När vi var där på fredagskvällen var det väldigt uppstyrt. Den gäst som försökte flytta någon av stolarna på uteserveringen blev genast tillsagd och det var glest mellan borden. Beställningarna togs vid sittande bord.
Vi fick en ypperligt trevlig kväll. Solen sken, det spelades boule i parken intill och stämningen i luften var så där förväntansfull som bara en fredagkväll i maj kan vara.
Jag och mina två vänner tillhör de lyckligt lottade. Vi påminde varandra om det. Även om vi och våra anhöriga påverkats av coronapandemin på flera sätt, så bleknar det i jämförelse med alla de människor som förlorat både jobb, familjemedlemmar och möjligheten att vara ute och umgås.
Sedan jag började blogga igen här på W.A har jag läst TMO:s personal zine varje dag. Han är amerikan någonstans i södern och en av de flitigaste bloggarna jag vet, med flera uppdateringar per dag. Men sedan helgen är det tyst från TMO. Det senaste inlägget är från i söndags. Jag börjar undra vad som hänt. Jag vet att han suttit i karantän en längre tid på grund av #covid19 och sällan lämnar hemmet. Kanske har han drabbats av skrivkramp eller bara tappat lusten.
Jag har i princip aldrig ägnat mig åt stretching, eftersom jag inte känt något behov av det. Smidighet är inget jag eftersträvat och jag har inte upplevt någon extrem stelhet. Alltså har jag låtit bli. Sparat tiden till annat. Nu plötsligt har det börjat krypa i mina ben och muskler. Jag springer och rör på mig i princip som vanligt trots #covid19 men vaknar på morgnarna av en känsla som påminner om barndomens växtvärk. Jag vill dra och sträcka ut mina ben och leder precis hela tiden. Vad är detta? Är det åldern? Är det början till reumatism?
#löpning
Min pappa fyllde år i dag
Vi ringde och sjöng, jag och barnen. Helene var med i bakgrunden men hon sjunger aldrig. Jag och syskonen köpte ett presentkort på Adlibris, en coronapresent som inte kräver inköp i fysisk butik. Var det nu skulle ske förresten. Bokhandeln i stan har lagt ner, som en följd av just e-handeln.
Det gick i dag med. Jag hann göra det jag var tvungen att göra och känner en grad mindre stress inför imorgon än vad jag gjorde inför i dag. Man får glada allt som är positivt just nu.
Dottern och hustrun är klart piggare i dag och yngsta sonen är i alla fall inte sämre. Den äldsta är snart redo för skolan igen, det måste bara gå ett betryggande antal dagar först.
Jag har hittills stått oberörd av sjukdom och hoppas att det förblir så. En gammal kollega föreslog att det borde bedrivas forskning på mig om jag kommer att klara mig igenom detta utan att smittas. Dock vet vi ju inte om det är corona som snurrat här hemma, det kan lika gärna vara vanlig influensa eller något annat skit.
Det är en utmaning i sig att jobba hemifrån. När alla övriga familjemedlemmar är sjuka och en själv har väldigt mycket att göra och måste hålla deadlines varje dag, är det en prövning.
Jag försöker att andas långsamt, ta en sak i taget och blicka bara så mycket framåt som jag måste. Alltför långa perspektiv nu gör att allt känns värre.
Det är kris i landet Sverige. Det är också kris i hela Europa och i federationen EU. I Stefan Löfvens tal till nationen ikväll var det bara nationen som gällde. Vad vi tillsammans i Sverige behöver göra för att klara coronakrisen med så få förluster som möjligt.
Jag tror att Kjell A Nordström, ekonomen med de stiliga brillorna, har rätt i att globaliseringens period kommer att övergå till en annan, mer nationalstatsvurmande.
Erik reagerade starkt på Löfvens tal..
Det är onödigt att påpeka att det är märkliga tider som råder. Allt hamnar i skuggan av corona och det gäller att hålla huvudet kallt och ta fasta på alla små glädjeämnen som finns. Själv är jag glad för att jag igår tog den lediga dagen i akt för att köpa de datorer till tvillingarna som de fått julklappspengar till av C och N. Sällan har timingen varit bättre. Jag har mycket stor acceptans för dataspel för tillfället. Tvillingarna är risiga och lär inte gå till skolan på flera dagar. Jag och H kommer båda att jobba hemifrån hela veckan. Ja ni fattar.
