Språkspel

Jag vaknar död. Sängen är tömd.

Cathryn has a brown heart. She walks funny, and believe me, she is funny. I never laugh at Cathryn (or with her), but I laugh for Cathryn. I laugh at the thought of Cathryn, because, believe me, she is funny. She has a light dinner (ground orange entrails), a heavy breakfast and a heavy lunch, because that is her way. Hidden or not, there is no meaning to this, because, believe me, I hate Cathryn.

Känt här och väl vedertaget är, att friska höjder hjälper växter. En ser där fritt i alla streck, då starka vindar skrämmer dis, och skämmer hår och panna. Men lyfter du mig, har du bestämt allt, för känt är, att höjd mäts från hjässa till avstamp.

Jag litar inte på handtag. Jag hålls hellre om kroppen, där jag antas andas.

Jag hatar allt jag ser.

Hjälp mig hjälpa dig, att lämna mig ifred. Du är ju mitt livs kärlek, men inte min. Så glöm aldrig, att du är sämre än vad du tror, och göm aldrig, att du kan mer än vad du förmår, för känt är, att försöken duger inte.

Jag skriver mina ord, bland raderna i gamla verk - som placeras bland otaliga andra - i hopp om att utreda, vad som kan uträttas, i timmarna mellan nu, och nästa andetag.

Jag får inte nog, av att ingenting göra, när jag ändrar mig så snabbt, att jag alltid har fel.

Jag skymtar godhet ibland, höjden av den djupaste inandningen - flyktig och sval och syrligt god. Solsken genom kärlekens hår över mitt ansikte. Vilken härlighet, underbar att somna i.

I godheten blommar små ting ibland, och ropar skamlöst ut, och väntar lugnt. Världar väntar lugnt, utan besök, utan följd, frihet född.

Som senor är grå, leder nu alla vägar till höjd eller vacker dal.

Världen, ännu rund, men större, stor.

Svalkande sol.

Jag slår mig ned, inte utan skäl, men med många fel. Den femtonde. Även idag ges gehör för samma misstag, i skrivande stund. Så fint, fin – skrift, i skrivande stund. Det finns ingen sådan dag som den femtonde, nu när verklighet blir till, som låter oss återvända, gång på gång efter gång, och framåt finna bättre.

Ett dygn rår inget på en evighet, tros det. Den femtonde finns inte, och så är det nog, men flera dagar, med viktiga nätter, jo, de kan nog putta oss bättre.

Idag är en död dag – glöm din vintervärme – idag är Dödens drömmars dag.

Idag finns ingen poesi, ingen originalitet, inget välvilligt sällskap. Idag råder inga medel bot på varken klockslag eller tid. Idag bor gryningen mer än en dagsmarsch bort, och vinkar säkerligen bortom och bakom höjderna mellan oss – det är inget jag ser, och inte heller något jag riktigt vet, men allt som lever i mig lever ju för det.

Idag är en dag utan stillhet, utan verksamhet, idag är en dag som inte finns men som utgör ett liv. Idag är en dag av oseende språng och förtäckta öron. Idag är en svartvit dag utan färg och form. Idag är en dag av fasa. Idag är en dag av långa kedjor, en dag av oväsen, odjur, oemotståndliga oljud, denna, den här dagen av blygrå svärta. Idag är en dag utan beslutsamhet, men med vurm – men med ilska, drömmars starka draghjälp –, men med vissa rikedomar, med komplexitet, men med explosivitet, med kraft, men utan styrka, men med möjligheter, för många möjligheter, men med mening, men med storhet.

Idag är en dag där det vackraste höjer sig över mig, skuggar, väger och växer över mig. Idag är en dag jag fasar, mindre nu än förr.

Just nu finns ingen väg ut. Just nu finns inget bortom intet bortom oss.

Jag finner mig ituförd och spridd för vindens vågor.

Något hjälper mig att bli. Och jag andas, och världen blir till.

Världen saknar vuxna som vet, att barnens motvilja måste härdas ut, deras enträgna tystnad mötas lugnt, för att skona dem den ånger som allting kuvar, det fenomen - säkerhet som möter sanning, motvillig illvilja, egenmäktigt inåtriktad - som känner, att en sann önskan lämnad osökt, dödar unga då och nu.

Jag förstår att en andedräkt sväljes lätt. Men är jag inte blid och tom, om jag inte andas tungt? Är jag inte allt som inte finns?

Rösten i mig är en sluten krets, och den skriker odrägligt högt och beständigt. Snälla döda all denna våta sand och slå mig vaken, så ska jag göra mitt allra näst bästa, alltid, men aldrig allt.