undreas

Mayor of Flintbacken Zoo.

Den här låten dök upp i mitt twitterflöde häromdagen: Tongue tied med Grouplove. En låt jag aldrig hört förut presenterad genom en märklig Post Malone-singalong. Men vilken låt det är. Så sjukt catchy. Den bär dessutom på en inneboende glädje som jag bara tidigare kopplat till den här låten: Ge bullen en ben med Dag Vag. Det är en låt som kan trösta enbart med hur den låter. Texten är skitsamma.

Eftersom jag vaknat med en känsla av misslyckande satte jag på Tongue tied och låg kvar i sängen. Kanske hjälpte det lite. Nu är jag i alla fall uppe. Solen skiner och ett ägg kokar på spisen. Barnen är glada. Min fru är glad. Livet tickar på.

Har haft sms-konversation med Närn och Tyr sedan igår kväll om Jocke B:s nya platta. Den är bra, men bitvis svindålig. Det finns en refräng i en i övrigt mycket fin låt som får det att skära i en. Det är något med den där höjningen och tut-tut-tutandet.

Idag har jag vilat från Jocke B. Nyss hörde jag detta från gamla Unsane-frontmannen. Okej. Tre av fem.

Discuss...

Det var värt att nästan frysa sönder fingrarna. Vi kunde bli först med att två personer gripits misstänkta för mordbrand och att flera personer förts till sjukhus. Det var kul att bidra med något ute på fältet. Det var längesedan. Så längesedan att jag varken hade penna eller papper på mig. Som tur är hade jag batteri nog kvar i mobilen för att den skulle klara kylan. Och att anteckna i den är jag van vid sedan förr. Men när det är kallt är papper och penna att föredra. Det går att hålla i en penna med handskar på.

Det var som back in the days när allt jag gjorde var att typ cykla runt i stan och skriva nyheter i det lilla.

Discuss...

Det är härligt med sol och vår. Det är också nu pressen ökar på att livet ska vara härligt. Jag promenerade söderstranden fram med hustru och dotter idag och kände detta. Det kryper på.

Det är inte overkligt för det händer ju. Men det är så det känns, att det är en dålig dröm. Det är svårt att tänka på annat. Putins beslut att anfalla Ukraina kommer att förändra så mycket över lång tid framåt. Många kommer att dö, familjer slås sönder och materiella värden smulas ner. Även vårt land kommer att förändras. Som Martin Kragh sa i SVT igår, ett krig får alltid svårförutsägbara effekter i flera led.

Severance på Apple tv+ är bästa serien just nu, skriver Nicholas Wennö i tidningen jag jobbar på. Jag har tittat på de två avsnitt som ligger ute (Apple envisas med ofoget att släppa ett i veckan) och jag gillar. Tonen påminner om den i Devs och plotten kretsar kring ett stort tech-bolag som erbjuder, eller snarare kräver, av vissa anställda med säkerhetsklassade arbetsuppgifter, att operera in ett chip i hjärnan som gör att minnena av deras privata jag försvinner varje gång de går in på jobbet. Och när de stämplar ut igen vid klockan 17 och passerar ”delningsgränsen” så förlorar de minnet av jobbjaget. Det lanseras som det perfekta upplägget för att hitta balans mellan arbete och fritid. Men vem vill självmant glömma en del av sig själv åtta timmar per dygn? Och vad är det egentligen för arbetsuppgifter som utförs inne på det stora företaget Lumon industries? Upplägget har koppling till det verkliga livet. Det är många som ser sitt jobbjag och sitt privata jag som delvis olika saker. Jag har haft perioder när det varit i stort samma sak och blandats ihop hej vilt, men också varit med om det andra, när det finns ett visst mått av att spela teater på jobbet. Om du inte är glad och peppad på dagens uppgifter: tvinga dig att le. Det behöver ju bara hålla i en sisådär åtta timmar. Fake it til you make it, som det heter. I Severance krävs det visserligen ett oåterkalleligt kirurgiskt ingrepp, men efter det är det slut på allt fejkande. Det går automatiskt att ta av och på arbetsmasken.

Jag tror att ovanligt många kan relatera till den här historien. I synnerhet just nu när alla är på väg tillbaka till kontorslandskapen och börjar ifrågasätta livspusslet, säger seriens regissör Ben Stiller i en intervju i DN.

Jag tror han har rätt.

#severance #tv #svenska

Discuss...

Have you read Karl-Ove Knausgård? He is the Norwegian author behind the series My struggle📕 in six parts. I am now on part five and I love every piece of it. He’s writing autobiographical about his own life from young boy to a grown man. It’s honest and utterly personal. Like a personal blog you may think. Well, when he does it it’s literature. I wish I could write like that.

#journal #books #knausgaard

Discuss...

Grey.

The latest two days has been an exposé over February as it's worst. Damp, cold and colorless. The snow can come back. It can make a comeback as late as in March/April but I prefer snow now. In January and February my mind is set to winter. In March and April all senses are longing for the spring, when the grass, the leaves and the flowers are coming back to life and give us all joy with their scent and colors.

Writing this I'm at home in my little office corner in the bedroom. I have an online course to take, it's more like a conference actually, and therefore I skipped coming in to the office at work. Wish you a pleasant Tuesday.

Discuss...

#journal

Som han kan skriva. Det är rörande. Vardaglighetens mästare.

A short walk. A short bus trip. Dinner with Mattias and Lisa. Good talk. Good food.

Enter your email to subscribe to updates.